Nu när man börjar inse att dagarna snart är räknade börjar man fundera på livets väsentligheter. Det är inte så enkelt att sortera ut dessa byggstenar men den största bedriften är nog solens uppgång över jordytan, där finns livskraften och framtiden. Ska man ha någon gud över mänskligheten så är det solen den ger oss livet, dagen och framtiden. Vi har nuockså smågudar i form av batterier och kablar som ger kraft men den store är solen. Andra viktiga händelser är våra medmänniskor de ger oss livsenergi, kultur och hela hela mänskligheten. Märkligt nog har vi skapat idiotiska militärer vars uppgift är att döda och därtill en och annan byfåne som har ihjäl folk.

Det väsentliga för mig som människa har varit alla möten med riktiga människor som skapat gemenskap och trygghet och några byfånar som det bara gällt att negligera. Vissa möten har lett till kärlek och lång samvaro andra till en underbar stund och sedan aaadjöö. Dessa stunder har också varit fina och minnesvärda, jag kan än idag minnas dessa stunder särskilt när jag återkommer till dessa platser. Tyvärr minns vi även dessa svek och adjö som vi inte kunde ana. De har lett till en bitterhet som är oförlåtlig, jag måste erkänna att även jag gjort sådana dumheter under alla dessa dagar som är livet. Det har varit kul att leva och ta del av livet och nu är det snart slut. Ett slut brukar ju vara början på något nytt vi får se om det blir så.