Vi fyrtiotalister har en varierande bakgrund, våra första år är ganska lika men när skolan tar fart börjar förutsättningarna skilja avsevärt. Vissa åkte på semester till rivieran och andra åkte på ”kollo” vid någon insjö eller trampade kullersten i staden. Den senare gruppen har nog haft den hårdaste resan men kanske inte den fattigaste. Men grundstenarna för ett framgångsrikt lades då det var dessa upplevelser som i symbios med lärarinnan i småskolan som grundlade vår framgång eller misslyckande. Många av oss gled med i en ganska spartansk värld där rikedom och framgång inte syntes möjlig att nå. För min del blev skolan ett nödvändigt ont som inte berikade mina kunskaper efter årsklass tre. Den senare delen gav inte stimulans till den viktiga delen utan den stora utvecklingen kom när arbetet inträdde. Då kom utbildning och social utveckling farande som ett spjut genom luften. Militärtjänst, körkort, arbete gav ett värdefullt liv att börja med. Tonårstiden var en fantastisk upplevelse där pricken över livet sattes, den sociala samvaron stärkte livet med kärlek och motsättningar, lite kvällsstudier och kamratskap gav livet den krydda som man saknat under uppväxten. Sen har man träffat på många utvecklande människor men också en del stolpskott. Men revolutionen kom på 1990-talet då internet invarderade våra hem. Jag hade glädjen att ha en god vän som introducerade mig i tekniken med stort tålamod. När jag nu ser tillbaka så har datoriseringen helt revolutionerat mitt och allas liv. Det är fantastiskt att få uppleva detta att kunna sitta vid köksbordet och ta del av världens alla geniers och idioters skapelser. En revolution för mänskligheten och skolverksamheten när vi har världens universitet på köksbordet. Min tolkning av kunskap är kunskap om hur vi snabbt hittar kunskap. Den gamla kunskapen kan omvärderas idag och det är inte fakta förvarat mellan öronen som gäller utan metodiken och snabbheten hur vi hittar fakta. Jag är tacksam för hur jag fått uppleva den här resan i universum som snart är till ända.