Förr talade man om patrask för folk som inte ville jobba och sköta sig. Idag är tydligen inte arbetet den dygd som det alltid varit förr. Det är socialt acceptabelt att tigga bo på trottoarer eller i kojor i skogen. På mitt 1950 tal hade benämningen tveklöst varit patrask utan omsvep och ordet användes av alla samhällsklasser.

Problemet är att gårdagens daglönares arbetsuppgifter har tagits över av maskiner. Den som kom ut från fängelset eller hämtat sig från sin alkoholism kunde alltid tjäna en god slant på att lossa gods från lastfartygen i Stockholms hamn. Det var bara att inställa sig i ”Borgen” under det runda huset mitt i Slussen.

Det fanns goda möjligheter för den utslagne eller ”patrasket” att få ett jobb om de ville. Även jag lossade båtar i hamnen när jag hade skördepermis från lumpen och där fanns studenter, personligheter och även patrask på väg upp ur skiten. En mycket intressant arbetsplats som inte finns längre i containerns värld.

På något sätt måste det skapas enkla arbetsuppgifter som ger utslagna en möjlighet att komma tillbaka i samhället. Idag blir en patrasktillhörighet livsvarig och enda trösten är att benämningen patrask ändrats till något mildare och domen inte är så hård verbalt men ändå värre i praktiken.