Vi som kommit in i föreningslivet lite passivt från början men sedan blivit fanatiker, vi upphör aldrig att fundera över den kreativitet och mänsklig utveckling som finns där. Det är ett livslärande projekt att vara med i en förening och ger så mycket. Hur ska man få in alla unga i gemenskapen och få dem att engaera sig i denna livslärande enhet. Visst känns det betungande när man är ung och har så mycket att göra men några timmar var tredje vecka det orkar alla. Det åligger ledningarna att förenkla och stimulera vissa föreningar har styrelser som bara är till för de som är i ledningen och knappt det.

Igår hade vi möte i vår folkdans och folkmusikförening det var härligt att höra alla engagerade som är 70+ och brinner för musik och dans. Man blir ung på nytt efter en sådan kväll det är bara underbart och stimulerande och ett gott råd till en ungdom gå med i en förening och engagera er det ger så mycket. Man vet inte det om man får prova på. Hela mitt liv förändrades när jag gick med i föreningslivet inte på direkten men succesivt och 20 år i föreningar är jämförbart med en akademisk examen. Man lär sig hantera svårigheter, arga människor, tekniska problem, tala offentligt och skriva bra, ja allt som har med mänskligheten att göra. Efter 72 år är det härligt att se tillbaka på en föreningskarriär. Du som är ung gör den resan den ger så mycket till dig, både glädje, bekymmer och även försörjning i måttlig form. Men den bästa försörjningen får hjärnan.