Vi som varit aktiva i föreningslivet hela livet blir något av nördar. I början var det rena grekiskan med alla formkrav men det blev till nyttigheter varefter. Det är brist på förtroendevalda just nu men så har det nog alltid varit och när någon väl  kommer in så är det svårt att sluta. 

Lärandet i en förening är ovärderligt och är jag var med och anställde folk så var föreningserfarenhet mycket meriterande. Där lärde man sig skriva, organisera, leda, ekonomisk redovisning, tala offentligt och ta ansvar.  Det är minst lika stort som en högskoleexamen. Har man båda de två meriterna då är man oslagbar i rekryteringsprocessen.