I ett demokratiskt samhälle är de frivilliga förtroendevalda samhällets stöttepelare och en sällan tillräckligt uppskattad resurs. Vårt fina samhälle som nu har ungefär hundra år på nacken har skötts och administreras av hundratusentals förtroendemän som möjliggjort ett föreningsliv som skapat Sverige. En del har arvoden och lön för sitt jobb andra är helt ideella och det finns skäl för båda modellerna. Vi blir förbannade på vissa och beter oss och de dåliga företrädarna kommer att stötas ut förr eller senare.

En god vän sa att vara förtroendeman är att ställa ut en fin bronsstaty och sen kommer måsarna och skiter. Så är det och så kommer det att vara, min drivfjäder har varit att göra mitt bästa och när jag gjort det med beaktande det jag anser är rätt "då får måsarna skita abäst de vill". Det finns ingen bättre skola än att vara förtroendeman du lär dig tala och skriva offentligt samt hantera konflikter. Jag har sett människor som chefer dömt ut som dugliga växa till mycket kompetenta företrädare och människor när de fått förtroendemannauppdrag.

Vi kan ha synpunkter på politiker men vi får inte glömma att respektera dem som människor även om vi inte tar in deras åsikter. Detta är skrivet på en surfplatta med mycket små bokstäver så det kan förekomma stavfel mm. som inte påverkar budskapet.