Många gillar fotboll och kan sitta tillsammans med 50 000 personer och skrika och gapa när ”bollen går rätt väg” i deras ögon. Den andra parten vrålar när det går åt helsike men bollen. Publiken tycks gilla samvaron att gapa och skrika. I mina ögon påminner det om något slags religiöst möte med överspända troende.

Personligen känner jag större dragning till evenemang där jag själv har en roll och slipper ingå i ett mer eller mindre ”idiotkollektiv” som likt kråkor springer åt samma håll. Det känns som om det är människor som inte har kraft att gå sina egna vägar och spåra upp det egna ”nirvanaläget”. Min erfarenhet av grupper är att där döljer sig många skumma krafter som agerar i skydd av en massa människor.

Jag känner igen det där från det militära där vanliga människor kunde bete sig som svin i skydd av en större grupp. Det var flera gånger som jag fick ingripa och avstyra dumheter. Finns det då inte en auktoritär person i gruppen eller fotbollspubliken då tar de fega makten och då går det åt helvete. De som går på fotboll måste hålla koll på de fega små människorna som gömmer sig i gruppen och ta hand om dessa hårdhänt.

Jag har aldrig sett dylika upplopp på simstadion och vid skidlopp eftersom där finns de starka individualisterna och där trivs jag!