Jag tror det var där på 1950 talet jag först mötte Owe Törnkvists röst. Det fanns ju ingen TV på den tiden så ville man möta de folkära artisterna så var det på Frukostklubben via Radio eller under sommaräventyret då Furuviksparken besöktes på en lördagskväll. Jag kan bara säga att det är en artist som hängt med i tiden ”hela tiden” och det är Owe Törnkvist en otrolig artist högst upp på min idollista och han hänger med än idag. Han rör sig vigt på scenen än idag 2020 och ordvitsarna blir bara skarpare med åren. Fantastisk kille som roat mig och många fler med en fantastisk livshistoria som vi alla känner av som barn på 1950 talet. Det var att gå till sjöss eller studera som drog. Kompisarna mönstrade på Svenska Amerkalinjen och diskade sig över Atlanten. Efter några resor mönstrade även deras farsor på och fick sitt livsäventyr som de förlorat beroende på elak Hitlers krig.

Men över alltihop svävar Owe Törnkvist en fantastisk man som vi skulle förlorat om han valt den akademiska vägen. Nu blev det härliga historier och rim i taktfasta låtar till min glädje och framtid. Ja varje år från 1955 har varit ”så vänder vi på bladet och vad finner vi där”. Nu vänder vi snart inte mer......