Jag
tror det var där på 1950 talet jag först mötte Owe Törnkvists
röst. Det fanns ju ingen TV på den tiden så ville man möta de
folkära artisterna så var det på Frukostklubben via Radio eller
under sommaräventyret då Furuviksparken besöktes på en
lördagskväll. Jag kan bara säga att det är en artist som hängt
med i tiden ”hela tiden” och det är Owe Törnkvist en otrolig
artist högst upp på min idollista och han hänger med än idag. Han
rör sig vigt på scenen än idag 2020 och ordvitsarna blir bara
skarpare med åren. Fantastisk kille som roat mig och många fler med
en fantastisk livshistoria som vi alla känner av som barn på 1950
talet. Det var att gå till sjöss eller studera som drog. Kompisarna
mönstrade på Svenska Amerkalinjen och diskade sig över Atlanten.
Efter några resor mönstrade även deras farsor på och fick sitt
livsäventyr som de förlorat beroende på elak Hitlers krig.
Men
över alltihop svävar Owe Törnkvist en fantastisk man som vi skulle
förlorat om han valt den akademiska vägen. Nu blev det härliga
historier och rim i taktfasta låtar till min glädje och framtid. Ja
varje år från 1955 har varit ”så vänder vi på bladet och vad
finner vi där”. Nu vänder vi snart inte mer......