När
man funderar över hur gammal skulle min far bli när han fyller år
i augusti och svaret blir etthundranio år då står det klart att man
sjäv befinner sig på finalen i livet. Krafterna sinar men den
intellektuella styrkan är spetsigare än någonsin men helt klart är
att man befinner sig på reträttplats och har gjort sitt. Glöden
att kämpa har tagit ut sin rätt och det är dags att dra sig
tillbaka från de sista uppdragen i livet och fundera över hur det
blev såhär. Mina två största sanningar i livet där
avståndstagandet bara blivit större ju äldre jag blev. Den första
sanningen är avståndstagandet från all religion och sagoböcker
som biblar koranen och allt vad de benämns det har jag definitivt
lämnat. När man har levt ett helt liv borde man sett något av
detta om det funnits något och jag har inte sett något tecken
fastän jag varit död med stannat hjärta och återupplivad av
ambulanspersonal och vetenskapen. Av erfarenhet och med stöd av
vetenskapen kan jag lägga religionen åt sidan och det är inget för
bildat folk. Den andra sanningen är totalitära stater som inte har
något att göra bland utbildade människor. Jag känner bara ett
stort avståndstagande till dessa totalitära stater och hyllar
demokratier och humanism som de begåvades högborg och
mänsklighetens nirvana.