När man funderar över hur gammal skulle min far bli när han fyller år i augusti och svaret blir etthundranio år då står det klart att man sjäv befinner sig på finalen i livet. Krafterna sinar men den intellektuella styrkan är spetsigare än någonsin men helt klart är att man befinner sig på reträttplats och har gjort sitt. Glöden att kämpa har tagit ut sin rätt och det är dags att dra sig tillbaka från de sista uppdragen i livet och fundera över hur det blev såhär. Mina två största sanningar i livet där avståndstagandet bara blivit större ju äldre jag blev. Den första sanningen är avståndstagandet från all religion och sagoböcker som biblar koranen och allt vad de benämns det har jag definitivt lämnat. När man har levt ett helt liv borde man sett något av detta om det funnits något och jag har inte sett något tecken fastän jag varit död med stannat hjärta och återupplivad av ambulanspersonal och vetenskapen. Av erfarenhet och med stöd av vetenskapen kan jag lägga religionen åt sidan och det är inget för bildat folk. Den andra sanningen är totalitära stater som inte har något att göra bland utbildade människor. Jag känner bara ett stort avståndstagande till dessa totalitära stater och hyllar demokratier och humanism som de begåvades högborg och mänsklighetens nirvana.