Gentrifiering ett nytt begrepp värt att komma ihåg. Vi som levt i 70 år i Stockholm har sett den förändringen men inte kännt till ordet. Det innebär att det rika folket tar över en stdsdel eftersom den renoveras befolkningen byts ut eftersom den blir dyrare att bo i. Jag har bott i två sådana områden som gått ner och sedan lyfts upp av en rikare befolkning. Jag började med Södermalm på 1950-talet där mina första år genomlevdes. Det var fattigt men gemytligt trots många alkolister och brottslingar som inte var så farliga för oss som bodde där. Det fanns också välutbildade och välartade människor. Därefter blev det villaområden i Huddinge och Södermalm ”gentrifierades” och är efter 50 år ett högreståndsområde.

Min nästa adress blev Alby i Botkyrka där det var bra från början sedan kom invandringen och många fattiga utan utbildning samlades där och området Alby blev ökänt i Sverige. Det började med småtjuvar och verkar sluta med skjutningar och mord när nu gentrifieringen börjar verka efter 40 år. Nu byggs lyxiga bostäder och förbättringen börjar långsamt att stiga. Det kommer att bli fint att bo i Alby med en storslagen natur utanför dörren, precis vad politikerna på 1960 talet trodde.

Vad väntar nästa helvete uppstå jo i småorter där bostadspriser är låga och kommunernas ekonomiska läge är katastrofalt. Jag där finns inte jag med längre men lär av gentrifieringen och småorterna klarar inte av dagens skattemodell utan här måste hela Sverige beskatts för att klara de kommande 100 åren. Kommunalskatt är nog ett överspelat system de kommande 100 åren, inget som min generation har med att göra men kanske värt att fundera över. Gentrifieringen kan fortsätta och den löser upp ghetton.