Ja då är Julen över och allt planerande och ångesttänkande har passerat och någon liten överkomlig miss har det blivit här och därmed uppmärksamheten. Jag ber om ursäkt för detta och man lär hela livet även efter fyllda 72 år. Julen är faktiskt lite jobbig med alla viljor och krav. Nu har det mesta övergått i en gäspning man är glad att hjärtat pickar i bröstet och hur jävla onödigt det varit att dö den 22 april 2018. Jag är ju som vanligt lite slö och oföretagsam men lever på. Kanske hinner jag bygga lite framöver inget stort men men skapa är härligt och livet. Snön kommer att bli ett problem den kan bli min död bara att dra igång snöslungan är en livsutmaning. Det här året har varit ett parentesår och inget att räkna som viktigt i mitt liv. Men dagarna går och nyheterna trampar på som vanligt och märkliga jordbävningar äger rum strax norr om Gävle, den andra i år och det är väl inlandsisen som spökar i kontinentalsockeln. Jag har inte druckit alkohol på åtta månader men till jul fick jag dispens av hjärtläkaren så nu är jag en försiktig del av samhället igen. Så nu väntar jag in nästa år och det kanske blir som vanligt igen.