En ung man med Downs Syndrom sköts till döds av polisen på Norrmalm i Stockholm. En aggressiv fyllhund sköts i benet av polisen i Helsingborg. Den senare händelsen är helt korrekt hanterad vad man kan se av rapporteringen. Men att skjuta ihjäl en förvirrad man med Downs Syndrom kräver en mycket noggrann undersökning. Mannen hade ett leksaksgevär med sig och polisen hade inte fått eld mot sig ändå siktade flera poliser mot bröstet på den förvirrade mannen och dödade honom.

Jag har full förståelse för den förvirrade situation som hade uppstått men poliserna hade inget annat hot än ett leksaksvapen. De hade inte blivit beskjutna utan byggde upp hotet inifrån sin egen rädsla. Då är det farligt om man har ett livsfarligt vapen i sin hand laddat med en slags ”dumdumkulor” som inte får användas i krig men Rikspolisstyrelsen har godkänt den ammunitionen av olika goda, dåliga skäl.

Jag är tveksam till om poliserna har den utbildning som behövs för detta. Det är mycket svåra situationer de hamnar i. De har vapen för att bekämpa terrorister men möter förvirrade vanliga svenskar i sin vardag. Det kräver mycket livserfarna poliser för att klara detta. Den nu skedda dödskjutningen visar på att poliserna hade inte den erafrenheten för att lösa denna egentligen helt ofarliga situation. Det här måste utredas mycket grundligt och få konsekvenser i polisorganisationen om polisen ska behålla sitt goda rykte. Jag är tveksam till hur det här utvecklade sig.