En
ung man med Downs Syndrom sköts till döds av polisen på Norrmalm i
Stockholm. En aggressiv fyllhund sköts i benet av polisen i
Helsingborg. Den senare händelsen är helt korrekt hanterad vad man
kan se av rapporteringen. Men att skjuta ihjäl en förvirrad man med
Downs Syndrom kräver en mycket noggrann undersökning. Mannen hade
ett leksaksgevär med sig och polisen hade inte fått eld mot sig
ändå siktade flera poliser mot bröstet på den förvirrade mannen
och dödade honom.
Jag
har full förståelse för den förvirrade situation som hade
uppstått men poliserna hade inget annat hot än ett leksaksvapen. De
hade inte blivit beskjutna utan byggde upp hotet inifrån sin egen
rädsla. Då är det farligt om man har ett livsfarligt vapen i sin
hand laddat med en slags ”dumdumkulor” som inte får användas i
krig men Rikspolisstyrelsen har godkänt den ammunitionen av olika
goda, dåliga skäl.
Jag
är tveksam till om poliserna har den utbildning som behövs för
detta. Det är mycket svåra situationer de hamnar i. De har vapen
för att bekämpa terrorister men möter förvirrade vanliga svenskar
i sin vardag. Det kräver mycket livserfarna poliser för att klara
detta. Den nu skedda dödskjutningen visar på att poliserna hade
inte den erafrenheten för att lösa denna egentligen helt ofarliga
situation. Det här måste utredas mycket grundligt och få
konsekvenser i polisorganisationen om polisen ska behålla sitt goda
rykte. Jag är tveksam till hur det här utvecklade sig.