Pensionsåldersutredaren gjorde det lätt för sig och möttes av applåder. Tyvärr är det inte så enkelt. En del av oss människor åldras väldigt fort eller får kroniska krämpor i senare delen av femtioårsåldern. Då blir en pensionering vid 65 år räddningen innan gonggongen slår till. Jobbar man som utredaren i en högre befattning Regeringskansliet kan man säkert hänga med till de åttio åren om inte omgivningen börjar mobba åldermannen.

På vanliga arbetsplatser är det vanligtvis svårare att vara kvar efter 65 år. Antingen är det för tungt eller så är det organisationsförändringar och då sägs de äldre upp för de yngres skull. Hela kulturen på en arbetsplats och i Sverige måste förändras om det skall gå att jobba upp i högre åldrar. Det krävs i många fall att man byter yrke och vidarutbildar sig och ges möjlighet till ett annat jobb. Åtgärder som är omöjliga i närtid med dagens organisation i arbetslivet.

Hälsan förändras fort när man närmar sig de 70 åren och det är tufft för många att hänga med. Personligen var jag som ett lejon vid 65 år men nu har lejonet blivit tröttare. Det händer mycket i de här åren men att sitta vid datorn eller smartphonen är en njutning. Hur många kan få sådana jobb, nej herr pensionsåldersutredare din utredningsprodukt är en ”Tullipanaros” för de etablerade i det politiska och styrande etablissemanget. Här krävs ett tusental olika åtgärder och en vilja av stål!