Nu är det dags för vinterdäcken, förr en baggis som man klarade av i ett nafs. Nu är det jobbigare det är tungt och byngligt att släpa fram fälgarna och svårare att få i bultarna i rätt gängfäste. Man är väl lite snål som sköter sånt på egen hand nästan, det kostar ju inte många kronor att leja för jobbet i något tält som nu rests. Jag minns åren då jag legat och krypit i snön med blåfrusna fingrar och pillat dit den iskalla bulten. Nu är det lite varmare på höstarna och man behöver ju inte vänta in snön av snålhet. Jag tror jag aldrig nött ut mina snödäck på någon av mina kanske tjugo bilar som passerat revy och tömt min kassa. Jag väntar i skrivande stund på vänlig och behövlig hjälp det är ju inte så bra att kämpa själv med detta då hjärtat har stannat en gång tidigare. Jag tycker det är bra med dubbdäck i dessa tider då det inte är så mycket snö men oftast mer av isgata. Vi får se hur det går för något år sedan var jag så stark så jag drog av bulten, förmodligen var det för mycket kopparpasta på gängorna som orsakakade skadan och inte min gamla gubbmuskler. Ja om fem månader ska dom av igen då uppstår samma vånda. Man har ju inte så mycket att våndas över på ålderns höst då kan ett däckbyte bli ett tungt tryck. Vi får se om jag överlever prestationen även i år.