Med några få undantag ångrar jag bara de chanser jag inte tagit som i sin tur varit överväganden baserade på hänsyn till annan person. Så är det nog för de flesta man tar hänsyn på andra sidan kaklet vilket man får se upp med. Men det är få tillfällen som heller inte varit livsavgörande. Visst kan man fundera när man ändå blir utsatt för skilsmässa om man inte skulle ha skotat om tidigare och inte dras med gammalt. Detsamma har det varit med jobb man har varit lojal långt bortom kaklet men där har mina byten varit fruktsamma för både plånbok och själ. Spännande jobbiga utmaningar som gett så mycket kompetens nya vänner och livsvariga kamrater och bättre ekonomiska förutsättningar och kan nu ge en trygg ålderdom. Jag har gett allt och ibland har inte det räckt och en del skit har stänkt upp i ansiktet. Det som gjort mest ont här i livet är svikarna som lämnat eller talat illa om beslut som var nödvändiga långsiktigt. Det är sådant som gör ont men som ger styrka om det inte dödar. Jag tror min barndom lärde mig vad livet var och förmågan att ta hand om mig själv och ta rimliga behövliga risker i jobb och kärlek. Visst har man fått rejäla snytingar som vuxen men det värsta var nog i barndomen där också de lyckligaste stunderna finns. Jag minns mina första år i Nya Maria Skola på Ringvägen och alla fina kompisar och mötet med alla fina flickor i klasserna. All skridskoåkning på Zinken och inköp av varm saft för 10 öre. Den lilla lägenheten på Hornsgatan 88 numera rivet och fördärvat.