Mitt gamla Sverige finns inte längre och det ska heller inte finnas. Allting förändras och livet går inte i repris eller kan återskapas. Det som varit har varit och kommer aldrig åter. Vi som bor i Sverige och levt ett liv här lever nu i ett Sverige som är något helt annorlunda än för 30 år sedan.

När du är inne i hjulet då märks inte den succesiva förändringen utan du är med på tåget. Jag vill hävda att den äldre generationen är mer eller mindre vilsna i den nya världen. Det pratas mycket om invandrare och integrering och jag hävdar att vi pensionärer är i samma situation. Jag tycker därmed inte ett dugg synd om de som kommit till det svenska samhället eller minoriteter som talar om urbefolkning vilket är trams.

Vårt samhälle förändras ständigt och skall så göras och det är bara att snurra på i ekorrhjulet. Det finns lika mycket utanförskap hos de som är födda i det här landet och det är inte ett dugg synd om dem heller.