En nybörjarkurs i släktforskning gör att jag hittar tillbaka i mina släktträd till början av 1800-talet. Hade jag varit intresserad som ung hade jag fått reda på mer om dessa personer. Som för de flesta så hittar jag bara pigor, drängar, torpare och småbönder. Det finns inga valloner, höga befattningshavare eller adel.

Mina släktingar har odlat Uppland, Gästrikland och röjt sten i Småland. Med andra ord är det de och deras gelikar som byggde det här landet. Det finns inga adelsmän och storgodsägare som plågade sina undersåtar ej heller några märkvädiga utlänningar. Kungar och adelsmän står staty fastän de orsakade 200 000 undomars död på slagfälten i Europa. Det borde vara statyer i Kungsträdgården över bonddrängarna i stället för massmördare brons.

Man kan läsa i kyrkboken om en femtonårig kvinna som födde min farfars far och sedan dog vid 41 års ålder. Det skulle vara väldigt intressant att se hennes återstående 25 år i livet. Så här ser det nog ut för de flesta och jag tycker det idag talas för mycket om minoriteter som egentligen inte har betytt särskilt mycket för det här landet. Vallonerna kan man ge en liten särställning som tog hit ny teknik som vi förädlade.

Nu skall jag forska vidare och kanske ändrar jag uppfattning under resans gång.