Riktigt så var det inte men vi bodde ett stekast bort från min nuvrande bostad när jag föddes på Södertälje Lasarett i april 1946. Jag tror jag kommer att göra sorti i samma trakter, det är skönt att känna sympati och återvända när det drar ihop sig men man vet aldrig hur det slutar och jag får aldrig reda på det heller. Världen, Sverige och lilla Snättringe i Huddinge förändras för varje dag. Huset där jag började mina dagar skulle rivas för där planerades en E4 nummer två att dras fram. Nu blev det inte så och tur var väl det då skulle väl 75 000 bilar per dygn susa fram här. Det blir inte som Vägverket planerade 1955 och varför skall det då bli som jag lite förvirrat planerar. På sin barndoms och ungdoms område har de stora fantastiska mänskliga undren upptäckts och prövats. Det senare behålls i varje människas inre. Ett liv är ganska långt med många omvälvande händelser och geografin där det utspelas har en stor betydelse. Här var mitt sommarviste, vintern tillbringades utmed Horsgatan och äventyren på södra Bergen och Tantolunden. Ett liv går fort och är kul och samtidigt ett helvete. Tack till alla fina människor som stått ut med mig det har varit en fin men ojämn resa som till slut blev harminisk?