Vi
hade ett riktigt ”Bror Duktig Hus” murat i riktigt tegel i
Snättringe tio kilometer från Slottet. Det var vinterbonat och
riktigt varmt om man körde på med den Norska ugnen och ett
fotogenelement på natten. Vi hade en lägenhet på Hornsgatan 88 som
numera är rivet. Där vårt sommarhus stod är det nu ett lager för
köksutrusktning och det finns några murar och flagstångsfundament
som sticker upp på tomten som nu täcks av lagerbyggnaden. Vår
lilla gata heter numera Snättringeleden och då var det Tallvägen 3
i Stuvsta. Jag kan fortfarande se några luggslitna äppelträd men
den stora gräsmattan där vi hade friidrottstävlingar är täckt av
fabrikslagret. Tanken var att det skulle bli dubbla E4 in mot
Stockholm och vår tomt låg vid Göta Landsväg och där skulle E4
nr 2 gå in mot Stockholm. Nu tog klokskapen hand om frågan 1970 och
den gamla Göta Landsväg fick ligga kvar orörd av tidens tand. Min
barndom präglades av de ”stora” bergen runt omkring som vi
behärskade obehindrat för klättring och kura gömma. Det var
riktiga lekplatser som inte kunde skapas av arkitekter utan av moder
jord i berg och tall. Ett av de stora bergen är inte bebyggt men
hälsan är för svag för att bestiga det igen. Det var mest
sommarstugor i grannskapet och sophämtning fanns inte utan
plåtburkar hamnade i någon bergskreva och nu sextio år senare är
de förintade av rost. Plast fanns inte då men började komma och en
bekant var i branschen och gav oss dessa praktiska burkar.