Vi hade ett riktigt ”Bror Duktig Hus” murat i riktigt tegel i Snättringe tio kilometer från Slottet. Det var vinterbonat och riktigt varmt om man körde på med den Norska ugnen och ett fotogenelement på natten. Vi hade en lägenhet på Hornsgatan 88 som numera är rivet. Där vårt sommarhus stod är det nu ett lager för köksutrusktning och det finns några murar och flagstångsfundament som sticker upp på tomten som nu täcks av lagerbyggnaden. Vår lilla gata heter numera Snättringeleden och då var det Tallvägen 3 i Stuvsta. Jag kan fortfarande se några luggslitna äppelträd men den stora gräsmattan där vi hade friidrottstävlingar är täckt av fabrikslagret. Tanken var att det skulle bli dubbla E4 in mot Stockholm och vår tomt låg vid Göta Landsväg och där skulle E4 nr 2 gå in mot Stockholm. Nu tog klokskapen hand om frågan 1970 och den gamla Göta Landsväg fick ligga kvar orörd av tidens tand. Min barndom präglades av de ”stora” bergen runt omkring som vi behärskade obehindrat för klättring och kura gömma. Det var riktiga lekplatser som inte kunde skapas av arkitekter utan av moder jord i berg och tall. Ett av de stora bergen är inte bebyggt men hälsan är för svag för att bestiga det igen. Det var mest sommarstugor i grannskapet och sophämtning fanns inte utan plåtburkar hamnade i någon bergskreva och nu sextio år senare är de förintade av rost. Plast fanns inte då men började komma och en bekant var i branschen och gav oss dessa praktiska burkar.