Idag är det min barndoms sommarmark jag beträder. Vi hade vår lägenhet på Hornsgatan exakt där Mac Donalds ligger idag och vårt sommarnöje i Snättringe i Huddinge Kommun. Det var lätt att ta sig dit, buss nr 3 gick från Zinkensdams idrottsplats ut på Hornsgatan och över Liljeholmsbron ut på Riksettan, E4 och Essingeleden fanns inte 1953. Riksettan kämpade sig över Nyboda Backe och vidare förbi Solberga och därefter in mot Fruängen förbi Långbro Mentalsjukhus och fram mot Segeltorps Centrum, där svängde buss 3 in på Häradsvägen och i Snättringe steg vi av. Det var SJ bussar eftersom vi inte längre befann oss i staden Stockholm. Bussen stannade vid vid kiosken strax innan Konsum och där blev det drygt kilometern promenad utmed den äldsta infartsleden Göta Landsväg fram till vårt sommarhus. Då var det mest små fina sommarhus med välordnade tomter med fruktträd och gräsmattor. Idag vandrar jag varje dag i dessa helt omvandlade områden. Det är vackra villor och bilar på varje tomt. Så var det inte 1953 då var det cykelställ och cyklar vägarna var uppbyggda av grus och några enstaka hus var vinterbonade. Detta ändrades snabbt under 1950 och 60-talet till ett härligt närområde tio kilometer från Kungliga Slottet. Då 1950 behövde man knappt 10 000 kronor för att köpa en vinterbonad sommarstuga och idag behöver man mellan sex till tjogo miljoner kronor för att få ett hus. Stadsbebyggelsen kryper närmare för varje år och där går jag på Göta Landsväg från 1700-talet och funderar. De som bor här har ingen aning om historien de kommer från Jämtland och Skåne med flera områden som de kan enormt mycket om. Så vandrar tiden på och allt förändras fantastiska vägnamn som Göta Landsväg försvinner i tidens dunkel och ersätts av de obegåvades vägbenämningar so E4 som låter som en kolhydrat.