Idag
är det min barndoms sommarmark jag beträder. Vi hade vår lägenhet
på Hornsgatan exakt där Mac Donalds ligger idag och vårt
sommarnöje i Snättringe i Huddinge Kommun. Det var lätt att ta sig
dit, buss nr 3 gick från Zinkensdams idrottsplats ut på Hornsgatan
och över Liljeholmsbron ut på Riksettan, E4 och Essingeleden fanns
inte 1953. Riksettan kämpade sig över Nyboda Backe och vidare förbi
Solberga och därefter in mot Fruängen förbi Långbro Mentalsjukhus
och fram mot Segeltorps Centrum, där svängde buss 3 in på
Häradsvägen och i Snättringe steg vi av. Det var SJ bussar
eftersom vi inte längre befann oss i staden Stockholm. Bussen
stannade vid vid kiosken strax innan Konsum och där blev det drygt
kilometern promenad utmed den äldsta infartsleden Göta Landsväg
fram till vårt sommarhus. Då var det mest små fina sommarhus med
välordnade tomter med fruktträd och gräsmattor. Idag vandrar jag
varje dag i dessa helt omvandlade områden. Det är vackra villor och
bilar på varje tomt. Så var det inte 1953 då var det cykelställ
och cyklar vägarna var uppbyggda av grus och några enstaka hus var
vinterbonade. Detta ändrades snabbt under 1950 och 60-talet till ett
härligt närområde tio kilometer från Kungliga Slottet. Då 1950
behövde man knappt 10 000 kronor för att köpa en vinterbonad
sommarstuga och idag behöver man mellan sex till tjogo miljoner
kronor för att få ett hus. Stadsbebyggelsen kryper närmare för
varje år och där går jag på Göta Landsväg från 1700-talet och
funderar. De som bor här har ingen aning om historien de kommer från
Jämtland och Skåne med flera områden som de kan enormt mycket om.
Så vandrar tiden på och allt förändras fantastiska vägnamn som
Göta Landsväg försvinner i tidens dunkel och ersätts av de
obegåvades vägbenämningar so E4 som låter som en kolhydrat.