I morgon är det Långfredag och det var den jäkligaste dagen under min uppväxt. Man fick inte söka upp sina kamrater i deras hem utan man skulle lida helvetets pin beroende på en tragedi för två tusen år sedan. Sannolikt bara en saga ur en av religionernas sagoböcker. Med åren bildades det klubbar på Långfredagen som man kunde gå på om man var medlem. Vi är med andra ord nu inne i en tid där någon Gud är närmare oss än någonsin, hans sons död högtidlighålles. Om nu Guden är odödlig varför har han då en son som kan blöda på ett kors?

Som i de flesta barnböcker och biblar och koraner finns det fina humanistiska budskap. Låt oss göra dessa humanistiska budskap till vår tro men det här med Gudar och profeter  det får man inbilla någon annan. Hur som helst så är Påsken en trevlig helg som vi tackar ett mord för, för tvåtusen år sedan.

Glad Påsk!