Förr kändes det som en slags magi över juldagarna idag som pensionär känns juldagen som vilken levnadsdag som helst. Affärerna är öppna och ett femtiotal kanaler i TV:n maler på med sin evinnerliga information och underhållning endast för avbrott för reklaminslag. Datorn och de sociala medierna är mer besökta än någonsin. Vi skriver som aldrig förr men talar mindre med varandra. Magin är borta precis som den religiösa tråkigheten.

I unga år blev jag uppmanad av mina föräldrar att inte besöka kompisarna på juldagen, man kunde störa familjerna. Idag tror jag knappt att den försyntheten kan kommas ihåg. Bio var också ett förbjudet område, möjligtvis kunde någon tråkig religiös film visas. Jag tror till och med att korvgubben med sin låda på magen var förbjuden en dag som denna.

Skönt med en dag då man kan läsa intressanta artiklar och förkovra sig. I tidningen Horisont från Gotland läste jag om Kapten Sture Karlsson som JO anmälde sin Överste för vänskapskorruption. Sture Karlsson har en son som heter Martin Schibbye som satt fängslad i Etiopien. Sture Karlsson var kompanichef på mitt värnpliktsregemente P18. Han var känd som en hårding som de flesta gillade. Det är nästan 50 år sedan jag var där.