Det är dagen före dopparedagen en tidpunkt som var/är barnens favorit. Människor har alltid gillat prylar som gör livet lättare att leva. Som barn älskade man leksaker och det elektriska tåget stod högt på önskelistan. Mina föräldrar fick kämpa några timmar på jobbet för att klara det inköpet som faktiskt kom en Jul för många år sedan och jag tror att jag har lådan med Märklintåget i någon gömma. Det var ju fantastiskt att kunna lägga ut räls och koppla till transformatorn och sedan kunna köra runt och växla och backa med det elektrifierade ångloket. Idag på en av de sista av livets jular är gemenskapen med de nära och kära samt lite traditionell julmat det fina och stora. Julafton har varierat under livet från älskad önskedag till besvikelsens osäkerhet när familjer ombildas och det fina trygga försvinner tills nya bekantskaper gör livet trevligt och fint igen. Jag fick idag ett dödsbesked från en god vän vars fina hustru avlidit. Min generation är i det livsskedet och det är tungt att inse detta men man får rulla vidare för såhär har det varit i många generationer och nu är det min/vårt öde att genomleva denna förändring. Men det kunde ju vara mycket värre än är det varmt i huset och elen fungerar, julskinkan är under beredning. Det är ett tunt snötäcke på taken och mer av Jul än det varit under många år då regnet öst ner i stuprännorna. Samtidigt är livet lite avslaget beroende på Coronasmittan och vi försiktigt närmar oss varandra. För mig är inte Julen en religiös högtid utan mer en en Folkets dag med barnen och familjen i blickfånget. Nu kommer sju dagar sedan siktar vi in oss på ett nytt år och nya utmaningar. Idag önskar jag alla läsare en riktigt GOD JUL!