Det är snart tjugo år sedan vi hade inbjudna poliser till Tullen i Mamö och ett seminarium om effektiv brottsbekämpning högst upp i Torning Torso. Det var en mycket informativ och uppväckande beskrivning om brottsbekämpning. Sedan dess har det varit många år av skepsis av många okunniga men på senare tid vinner kameran mark och brott klaras upp med hjälp av kameran. Fortfarande idag kan jag höra journalister som tror att de har folkets röst när de kritiserar kameran. De är i bakvattnet i samhället när de kritiskt baktalar kameran som brottsutredare.

Visst kräver kamerorna en integritetstanke men den är inte ett förbud. Jag har svårt att förstå högst värderade med borgare som vill förbjuda kameror i offentlig miljö. Vad är de rädda för har de dolda agendor i sitt liv eller har de dåligt omdöme. En vanlig svensk som lever på rätt sida av lagen har kanske någon älskarinna eller homosexualitet och är rädd för att detta ska synas på någon bild på något sätt. Jag kan bara hitta den skämmigheten som idag inte är skämmig men otrohet som i princip är var människas betende kan vara den dolda agendan som inte nämns. Detta handlingssätt får inte hindra att grova brott förblir ouppklarade.

Att leva är att synas och en skyldighet att synas då kan man inte förbjuda kameror som förhindrar brott.