Det
är snart tjugo år sedan vi hade inbjudna poliser till Tullen i Mamö
och ett seminarium om effektiv brottsbekämpning högst upp i Torning
Torso. Det var en mycket informativ och uppväckande beskrivning om
brottsbekämpning. Sedan dess har det varit många år av skepsis av
många okunniga men på senare tid vinner kameran mark och brott
klaras upp med hjälp av kameran. Fortfarande idag kan jag höra
journalister som tror att de har folkets röst när de kritiserar
kameran. De är i bakvattnet i samhället när de kritiskt baktalar
kameran som brottsutredare.
Visst
kräver kamerorna en integritetstanke men den är inte ett förbud.
Jag har svårt att förstå högst värderade med borgare som vill
förbjuda kameror i offentlig miljö. Vad är de rädda för har de
dolda agendor i sitt liv eller har de dåligt omdöme. En vanlig
svensk som lever på rätt sida av lagen har kanske någon älskarinna
eller homosexualitet och är rädd för att detta ska synas på någon
bild på något sätt. Jag kan bara hitta den skämmigheten som idag
inte är skämmig men otrohet som i princip är var människas
betende kan vara den dolda agendan som inte nämns. Detta
handlingssätt får inte hindra att grova brott förblir ouppklarade.
Att
leva är att synas och en skyldighet att synas då kan man inte
förbjuda kameror som förhindrar brott.