Idag är det internationella kvinnodagen vad det nu betyder för kvinnors makt och frigörelse. Ett besök igår på vårdcentralen så kunde jag konstatera att de flesta läkarna där var kvinnor. När jag gick i skolan såg jag aldrig en kvinnlig läkare. Jag såg heller aldrig en kvinna på väg från jobbet i blåställ det gör jag dagligdags numera. Jag ser kvinnliga poliser om jag skulle se en polis. Förr kunde jag se kvinnliga taxichaufförer det ser jag däremot aldrig numera.

Visst har det hänt mycket kvinnorna finns i de flesta yrken och på de flesta befattningarna. Men alla är ju inte lämpade till alla jobb eller befattningar. Ibland tror feministerna att en kvinna är lämplig till vilket uppdrag som helst. Det finns tyvärr lika många stolpskott bland kvinnor som bland män. Min erfarenhet som är några år var att det var svårt att få de bästa kvinnorna att lämna en gruppchefsnivå och gå vidare mot mellanchef och högre. 

Det är bra att de unga kvinnorna går på och ”allt går utom små barn”. Under en period under mitt liv så var menstruation ett av deras egna argument att de inte kunde ta vilka jobb som helst. Idag verkar det varav en ickefråga. Om femtio år är dagens debatt ytterligare förädlad och hur den kommer att te sig kommer jag aldrig att få reda på.