Dagens rekryteringsdebatt är minst sagt förvirrande. Ena dagen ska man sänka lönerna för att fler ska få jobb och komma in på arbetsmarknaden. Nästa dag ska de pensionsmässiga jobba kvar och de är i princip oersättliga, åtminstone vissa är det.  Förr var det en sanning att man skulle gå i pension för att ge en yngre jobb. Den delen ska nu ersättas med att de får en riktigt taskig ingångslön.

I huvudsak är det de välavlönade och mer spännande akademiska yrkena som hitintills varit de som folk bitit sig kvar i. Jag är inte säker på att de dammiga relikerna som går kvar och ”forskar” på universiteten tillför något dynamiskt. Möjligtvis någon enstaka kraft men i stort tror jag samhället förlorar på att behålla konservativa reliker i det gamla arbetslivet.

Jag kan ställa upp på att de ger sig in i en helt ny bransch och tillför en dimension där men att gå kvar på samma jobb kan nog mer betraktas som spärrbalong och brödtjuv från de som ska nyetableras på arbetsmarknaden. Nu ska vi sänka ingångslönerna men de som kan försörjas och sysselsättas på annat sätt ska gå kvar på jobbet. En arbetsmarknad för pensionärer är enligt min mening något helt annat än det gamla jobbet.

Jag brukar tänka på att min lön nu går till en yngre person och det känns väldigt bra. Däremot borde pensionerna följa löneutvecklingen någorlunda.