Jag föredrar ett liv med att hålla i ratten där jag sitter i förarstolen, då har jag nuet precis nu framför mig och en viss uppsikt i backspegeln. Möjligtvis kan jag sitta i framsätet men det blir väl passivt. Många människor åker i baksätet hela livet och en del även med fördragna rutor. Denna min metafor gäller dock inte vid färd i bil!

Det är inte lönt att planera för långt fram utan det räcker med att ta en resa i taget, ta befäl över den färden och njuta. Att bara leva i framtiden ger en falsk bild av nuet och slutar i ett abrupt uppvaknande. Det är också skönt att ha klart bakåt så man slipper svinhugg. Sista färden brukar ske i lastutrymmet med fördragna gardiner och den resan brådskar inte.

Egentligen är det inte förrän man levt ett liv det går att tolka ut det. Då har man facit i handen och det är för sent att rätta till, det är bara att gilla läget och dra erfarenhet. Det är få saker jag ångrar under livet möjligtvis, de möjligheter jag inte tagit eller avböjt och när jag omedvetet sårat någon!