På slutet är man inne på ”Greenen” och det kan vara ganska behagligt med några puttar för att slutligen hamna i ett kallt svart hål i backen. I början av racet är man bered på de långa hoppen som ger en nya utsikter och möjligheter och såhär på slutet är det bara löjliga småknuffar. Visst har det varit kul att leva men man har fått rejäla smällar under åren. Det värsta är sveken som har kommit när det är som olämpligast när man är i en ny del i livet och all optimistisk kraft behövs då kommer de där sveken som skär de djupaste såren i själen. Ibland tappar man fästet i sådana situationer och det mesta blir till ett kaos och få vänner ser de helveten som byggs upp. Men allt reder upp sig men skärsåren finns kvar och jag glömmer dem aldrig, möjligvis blir de dimmiga men de finns där. Man minns också när man fått chansen till ett uppdrag som man inte var riktigt mogen för men tog chansen och det blev succé. Jag har nog haft tre stora uppdrag som jag inte haft kompetens för men de har lyckats mer än bra och så är det för alla människor. Jag lärde mig ogudaktig som jag är att ”Den gud ger ett ämbete ger han också förstånd” och så är det här i världen. Nu på ålderns höst så är man mer som en professor tack vare internet och fina datorer och mobiltelefoner som ger den ostrukturerade stora möjligheter att skapa verksamhet. Världen går vidare och jag stiger av och nya kvastar och golfklubbor gör stora drag och slag.