På slutet är man inne på ”Greenen”
och det kan vara ganska behagligt med några puttar för att
slutligen hamna i ett kallt svart hål i backen. I början av racet
är man bered på de långa hoppen som ger en nya utsikter och
möjligheter och såhär på slutet är det bara löjliga småknuffar.
Visst har det varit kul att leva men man har fått rejäla smällar
under åren. Det värsta är sveken som har kommit när det är som
olämpligast när man är i en ny del i livet och all optimistisk
kraft behövs då kommer de där sveken som skär de djupaste såren
i själen. Ibland tappar man fästet i sådana situationer och det
mesta blir till ett kaos och få vänner ser de helveten som byggs
upp. Men allt reder upp sig men skärsåren finns kvar och jag
glömmer dem aldrig, möjligvis blir de dimmiga men de finns där.
Man minns också när man fått chansen till ett uppdrag som man inte
var riktigt mogen för men tog chansen och det blev succé. Jag har
nog haft tre stora uppdrag som jag inte haft kompetens för men de
har lyckats mer än bra och så är det för alla människor. Jag
lärde mig ogudaktig som jag är att ”Den gud ger ett ämbete ger
han också förstånd” och så är det här i världen. Nu på
ålderns höst så är man mer som en professor tack vare internet
och fina datorer och mobiltelefoner som ger den ostrukturerade stora
möjligheter att skapa verksamhet. Världen går vidare och jag
stiger av och nya kvastar och golfklubbor gör stora drag och slag.