När man snart levt hela livet så inser man att allt är teater. Det handlar om arbets- och familjelivet och politiken. Förljugenheten finns där från skapelsen tills döden inträder och det gäller att förbereda sina barn om vad som väntar dem eller kanske ännu bättre att inte låtsas om och se vart det bär och ständigt vara förberedd. Min erfarenhet är sådan och det som berättats är att bekantskapskretsen är i samma situation. Problemet är kärleken som bara är het när den är försiktigt besvarad. Det är bättre med solidaritet det är mycket starkare än kärlek. Kärlek är långsiktigt bara ett inbillningstillstånd emedan solidaritet är livsvarigt.

Det finns i denna livsfråga en stor skillnad mellan kvinnor och män. Min reflektion är mera manlig betraktelse och männen far mest illa i kärlekssituationer som för det mesta är obegriplig ur ett manligt perspektiv och skapar de största såren hos mannen. Det är viktigt att männen känner till detta redan i unga år och inte förtränger det.