När
man snart levt hela livet så inser man att allt är teater. Det
handlar om arbets- och familjelivet och politiken. Förljugenheten
finns där från skapelsen tills döden inträder och det gäller att
förbereda sina barn om vad som väntar dem eller kanske ännu bättre
att inte låtsas om och se vart det bär och ständigt vara
förberedd. Min erfarenhet är sådan och det som berättats är att
bekantskapskretsen är i samma situation. Problemet är kärleken som
bara är het när den är försiktigt besvarad. Det är bättre med
solidaritet det är mycket starkare än kärlek. Kärlek är
långsiktigt bara ett inbillningstillstånd emedan solidaritet är
livsvarigt.
Det
finns i denna livsfråga en stor skillnad mellan kvinnor och män.
Min reflektion är mera manlig betraktelse och männen far mest illa
i kärlekssituationer som för det mesta är obegriplig ur ett
manligt perspektiv och skapar de största såren hos mannen. Det är
viktigt att männen känner till detta redan i unga år och inte
förtränger det.