Visst har det varit kul och jävligt jobbigt och jag tror inte jag orkar en vända till. Uppstarten är det jobbiga, man måste kämpa för varje millimeter framgång samtidigt känns det som om man varit med om kampen förr. Men livet är kampen om framgång på jobbet en ja kanske några kärlekar och barn. Visst är det trist när vägar skiljs och ibland tror jag det blir fel men det är som att spela luffarschack men nederlaget är jävligare för själen och hjärtat slits hårt av uppbrott. Jag tycker det känns fint med de som kämpar för miljön de gör mänskligheten stora tjänster även om vi vanliga inte begriper det. Min livstid har varit en fantastisk tid med en utveckling som varit fantastisk. Vi människor skriver bokstäver och läser en ko bara råmar ja det har gått framåt för människan samtidigt som det inte är perfekt men det gillar vi och försöker rätta till. Men att börja om som barn i en trött kropp det känns inte möjligt och kul vi tar en kropp i taget. Det har varit kul med alla släktingar inga syskon men fantastiska kusiner och andra släktingar med stora personligheter och berättarförfågor kanske inte alla var stora estradörer men de muntliga berättelsena hade de i blodet. Internet fanns inte då utan det var fantasi och verklighet i salig fantastisk begåvad blandning. De människor som kommit mig närma genom släktskap har funkat livslångt och de jag själv valt i kärlek har varit mera okloka val som misslyckats ett flertal gånger. Men nu är det snart klart-slut med alla äventyr.