En god vän visade mig på en meterstock när vi var i femtioårsåldern hur många streck det var kvar till 80 cm, dvs 80 år som är en vanlig ålder att uppnå. Det blev lite läskigt då och nu är det nästan ruggigt när man snart har passerat 76 cm. Ett fåtal av oss passerar hundra cm men det stora raset är mellan 75 och 85 år/cm. Nu när man har slutat bygga och renovera då kan man klippa av en cm varje födelsedag och meterstocken ser för ynklig ut det är inte många cm var till hundra. Man får trösta sig med att det har varit ett ganska kul liv och man har också råkat ut för några praktsmällar i bröstet och på käften något oförtjänt tycker man ju själv några håller med och andra tycker det var välförtjänt. Om man bortser från alla smällar och meterstocksångesten så har man haft mycket kul och fint också. Jag kan inte säga att jag gått till dukade bord utan det har varit en spännande kamp där jag tagit risker och prövat möjligheter som jag inte varit riktigt vuxen men ändå klarat av svåra utmaningar och ångest. Det har kostat några förhållanden som gjort ont men det var det värt det blev bara bättre efter varje förlust men det stökar till resten av privatlivet. Det har varit en spännande resa att leva sjuttiofem år på Jorden en underbar planet. Jag hoppas kommande generationer kan vårda denna fantastiska plats för många kommande generationer så de får utmana livet, vinna kärleken och se alla dessa soluppgångar och skymningar det har varit fantastiskt.