När jag var liten såg jag luffarna som kom förbi min morfars och mormors illa bondgård. Morföräldrarna hade upp till sju kor inklusive tjur och två hästar, några grisar och höns.
Jag minns att det kom luffare förbi och de kunde hjälpa till med höbärgningen för några kronor och mat. Någon slipade knivar med hjälp av cykelkraft.

Ibland kunde man se spår efter luffarna i åker ladorna som låg en bit från huset. Men de visade sig ogärna. Vilka var luffarna och varför hamnade de på luffen det vet inte jag men välfärdssamhället tog till slut hand om dem och på 1960-talet blev de nog förtidspensionärer eller liknande. Det vore intressant att göra en studie i den svenska luffaren och 2016 års tiggare.

Luffaren var oftast nöjd med mat och kanske något klädesplagg emedan tiggarna har anpassat sig till konsumtionssamhället. Luffaren levde kvar i självhushållet och där var brödfödan viktigast. Jag tycker det ur social synpunkt finns intressanta likheter mellan tiggarna och luffarna. Skillnaderna är att luffarna ofta svalt men de var på något sätt anpassade till tiden.

Tiggarna vill enbart ha pengar de tar ogärna emot mat och de ser välgödda ut förmodligen äter de fel mat. De tigger och det kan man säga att luffaren också gjorde så där finns likheten. Luffaren var nog oftast en udda person emedan tiggaren egentligen är arbetslös och uppträder grupp. Medelåldern för luffare och tiggare är nog lika låg.