Tiden rullar på och ännu en av livets höjdpunkter passerats och vi som börjar gå in på finalen njuter av varenda topp vi får uppleva. Jag kan bara tycka att vi lever i ett fantastiskt land och jag kan bara tycka att vi som kämpat har fått en bra resa även om det varit en rad hårda smällar så har det rullat på. Pensioneringen är väl någon slags pass ett tag på livets stig utmaningarna har stannat av och man glider försiktigt med i den stilla strömmen. I min ålder når man oftare av dödsbud och det känns alltid lika tråkigt när goda vänner eller deras närmaste stiger av tåget. Det är många sjukdomar som korsar vår stig när vi blir svagare och den starka hettan gör vår dag besvärligare och det är tätt mellan läkarbesöken men varje liv har sin tid. När man ser ut över världen så blir jag besviken Ryssland bombar Ukraina och Turkiet hindrar Sverige från att bli medlemmar i Nato obegripliga ställningstaganden i en modern utvecklad värld. Min generation som är uppväxt under efterkrigstidens maktspel tycker att vi fått nog av krig, sjukdomar, hot, religioner vi längtar efter vänskap och kärlek. Under min tid såg vi få kvinnor vid makten men idag tågar de in med stormsteg men jag tvekar till att det blir så mycket bättre. Än så länge är inga kvinnor ledare för stormakterna så mänskligheten är fortfarande på startsträckan. Det är kul att vara med på planen en stund till och det verkar segt i den humanistiska utvecklingen. Nu njuter vi av solvärmen och solenergin i våra solceller och den vind som värmen skapar i våra fina vindkraftverk.