Vår goda sida växer oftast när vi ser lidande som flyktingar och tiggare i vår omedelbara närhet och det är ju en fin mänskligt egenskap. Men lurar vi inte oss själva, vi hjälper bara en promille av de lidande och knappast de som har det värst. De stora flyktingströmmarna och globaliseringen innebär att systemet för humanitär hjälp måste bli i tiden och inte vara en relik från 1950-talet.

Mycket större ansträngningar måste göras i närområdet till en konflikt där den humanitära och olika idéer för den lidandes framtid. Visst kan vi ordna med gigantiska folkomflyttningar men sker detta okontrollerat kommer hela den humanitära civilisationen att hotas. Vi behöver större kreativitet att hjälpa lidande än att kasta åt dem ett mynt i en mugg eller ta emot ett fåtal från krigszoner. Vart finns nytänkandet och kreativiteten. 

Elaka Nationer som beter sig mot sin egen befolkning och krigar måste när inget annat hjälper likt ett företag som beter sig i oordnade former sättas i konkurs och ledningen avsättas. Här finns tyvärr ingen annan lösning än ett militärt ingripande från någon slags världspolis. Oftast har sådana ingripanden misslyckats om inte den egna befolkningen deltar i omdaningen. Ibland hamnar ändå befolkningen ur askan in i elden. Men att bara hjälpa ett fåtal är inte humant.