Jag vandrar på ålderns höst på min barndoms vägar i Snättringe men min fina lokalväg har omvandlts till genomfartsled med stora ledbussar och ganska tät trafik särskilt på helgerna då alla ska ut och åka. Det är massor med människor som bor här nu i fina villor men alla mina vänner har flyttat eller dött. Jag minns Helge lumparkompis med min far i Värmland de hade nog många fina minnen med alla kvinnorna i byarna under beredskapen. Helge hade ett enbilsåkeri med lastbil så han fick hjälpa alla i Snättringe att köra hem möbler sand och gods på helgerna. Jag går förbi Helges hus vid Göta Landsväg där någon helt främmande familj bor nu i ett hus som blivit minst tio gånger dyrare. Jag vandrar vidare och kommer förbi Postiljonen Nils-Magnus hus som låg vid Tallvägen, numera Snättringeleden och alltid var öppet för besökare och lek med hans många barn. Även det huset är stängt för där bor någon som vi inte känner numera. Jag svänger ner till höger och där ligger fortfarande Östanvägen och några hus in ligger Bertils hus där min kompis Lasse var son. Där skedde det stora de köpte en TV som samlade hela kvarteret till fest med Sigge Cirkus och tiotusenkronorsfrågan. Deras hus blev fullt med folk och ungar och trevlig gemenskap uppstod i gillesstugan. Husen och alla minnen står kvar men människorna och lyckliga gatan är försvunnen.