Min värld har blivit mindre Jag minns min livstids världar det börjar med nittonhundrafemtiotalet det var ett mellanting mellan bonnlandet och det stora ouppnåeliga där Hollywood var den andra storheten. Ja till och med Hornsgatan på Söder i Stockholm var bonnig. Min far berättade att på Zinkensdams idrottsplats på Ringvägen där var det en stor potatisåker. Det var en härlig tid men i skolan diskuterade vi atombombens hot och under Söder sprängdes skyddsrum fram. Under åren varierade eländet med kommunisthotet och Sovjet som tycks ha återuppstått. Jag tycker vi i Sverige fått en lagom politik som med jämna mellanrum belastas av någon hetsporre. Moderaterna som velat framstå som försvarsvänliga var de som under tjugohundratalets början avvecklade vårt försvar och nu är det Socialdemokraterna som bygger upp försvarsresurserna. Ja det ändrar sig ständigt och i min ålder är det bäst att ställa sig utanför det politiska käbblet. Men världen åtminstone min har blivit betydligt mindre det är de närmaste kvarteren som intresserar och någon lite längre utflykt som hägrar i denna smittotid.