Många av mina vänner tillhör sextioåttorna som talade om revolution utifrån sin oftast trygga och privilegierade värld. De hade gått bra för dem i skolan och gjorde sin entré i universitetens nyradikala miljö. Vi som inte var så privilegierade här i livet höll oss försiktighetsvis på socialdemokratins högerkant eller lätt småborgerliga delen av samhället. Vi gillade USA och var fullständigt ointresserade av Mao Tse Tung och stofilerna i Sovjet.

Efter sådär femton år började de radikala vänstermänniskorna dyka upp som chefaspiranter och med en lätt Moderat uppsyn. De dök upp i media och på egna arbetsplatsen med nystruken vit skjorta och en helt annan uppfattning än revolution. Då var det arbetsgivarens tuffa tag som gällde och all radikalism från nittonhundrasextioåtta var som bortblåst.

Vi som var socialdemokratiskt småborgerliga  nittonhundrasextioåtta var nog och är nog ganska lika i vår ”tro” under åren och möjligtvis något mer konservativa så här på livets höst. På något sätt kan man nog anse att vi är samhällets stöttepelare. Våra ”radikalare” bröder och systrar verkar däremot ha vandrat in i en med radikal miljöpolitisk sfär. Jag ska inte namnge sextioåttorna men se er omkring!