Det går åt helvete med det mesta. Nästa höst försvinner Tullmuseum. Museet kom till när en mycket fin och oöverträffat kunnig tullman Olof Monthan travade upp till Gunnar Sträng och fick pengar till att renovera Tullhuset i Dalarö och där inrätta ett Tullmuseum. När museet flyttade in till Stockholm inleddes dess död. Nästa år sprids samlingarna och kunskapen.

Visst finns det andra vägar för att utveckla verksamheten men utan vår historia försvinner mycket av kunskapen. Jag kan inte se att de som leder verksamheten i dagens Tullverk är mer begåvade än de som var aktiva 1960. Snarare var de senare av en betydligt högre akademisk utbildningsnivå. Den var i många avseenden mer konservativ men det historiska ansvaret avsevärt större.

Jag hade förmånen att träffa Kustdistriktschefen och sedermera Tulldirektören Olof Monthan vid flera tillfällen och den kompetensen och integriteten finns inte hos dagens chefer i Tullverket. Olof kunde visa upp en mindre säck av välförtjänta medaljer han fått av svenska kungar och regeringar. Nu får ingen medaljer och snart har vi inget Tullmuseum och tullverksamheten blir historielös och därmed i princip ointressant.

Det vilar ett stort ansvar på dagens chefer att se till att tullhistorien  finns där och att beslut och kunskap vilar på den grunden. Görs inte så bered er på att söka nya jobb och möta medarbetarnas stora besvikelse. Grunden för tullverksamheten är rättvis handel och en effektiv gränskontroll. Till skillnad mot andra kan vi pensionärer säga sanningen, det är skillnad det.