Senhösten är ingen trevlig tid det börjar bli kallt, mörkt och snöblandat. På något sätt är det den reella tiden för döden. Vi tänder ljus för våra döda men i bondesamhället var det inte riktigt så. Min morfar sa att ”snart är det april med mig” då menade han att det var dags att dö. Så den otäcka hösten är inte vår stötesten det är snarare våren som tar musten ur oss, efter en lång vinter blir det tufft. Jag dog ju första gången i april 2018 så våren är en kritisk tid. Men jag gillar våren då börjar det bli varmt igen och snön har smält. Nu har vi kylan och snön framför oss och det är helvetet i min värld. Men några högtider med ljus och värme väntar vi har Lucia och Julen att se fram mot. Kanske inte julklapparna men gemenskapen med barn och barnbarn, det blir ljust och varmt men skiljsmässor har grävt djupa diken i familjerna som gör julhelgen till ett haveri istället. Men så kommer nyåret med nya förväntningar och hopp om ett bättre år, god mat och dryck och trevlig gemenskap. Sen drar det igång med alla ordnar och urgamla sällskap som ska träffas och ha kul. Ja jag har dragit på mig överlevnadsvästen och hoppas den är hel.