Denna
livets kamp har man kämpat i 73 år till vad nytta. Man ville bli
stor köra moped och bil. Få ett bra jobb och känna
arbetstillfredsställelse och träffa den stora kärleken och få fina
välartade barn. Ja det gick ju bra med några krockar här och där
inte så farliga tyckte man själv men där bedrog man sig. Det som
självupplevt var en liten puff kunde en partner uppleva djupt
förnedrande. Jag träffade nog fel partners i min krafts dagar det
har gått bättre mot livets höst. Mitt arbetsliv har varit mycket
tillfredsställande och intressant med stora utmaningar som jag bara
sugit åt mig och bara byggt på upp över molnen det har varit
buskul och mycket tillfredsställande. Mina kärleksrelationer gick
åt helvete varför vet jag inte jag tyckte jag gjorde mitt bästa.
Det blev med utmärkt beröm godkänt men gravt underkänt i
kärlekslivet. Dessbättre har jag bättrat mig på det yttersta
eller börjat träffa rätt person. Livet är lite besvärligt
särskilt den relationsbehövande sötman. Ekonomiskt är det också
med utmärkt beröm godkänt det kan inte vara bättre. Det känns så
bra att inte kunna klaga på något och känna sig någorlunda beredd
på att dö. Jag hoppas av allt jag har att mina barn och barnbarn
får en fin tid på jorden. Att klimatet blir stadigt och att inga
löjliga krig kommer igång. Jag ogillar religioner och allt trams
som dessa håller på med som gudar och stollar som vandrar omkring i
deras fantasiskallar. Nu är väl tiden mogen att leva humanistiskt
och vetenskapligt det är bara att hoppas att det förnuftet vinner.