Denna livets kamp har man kämpat i 73 år till vad nytta. Man ville bli stor köra moped och bil. Få ett bra jobb och känna arbetstillfredsställelse och träffa den stora kärleken och få fina välartade barn. Ja det gick ju bra med några krockar här och där inte så farliga tyckte man själv men där bedrog man sig. Det som självupplevt var en liten puff kunde en partner uppleva djupt förnedrande. Jag träffade nog fel partners i min krafts dagar det har gått bättre mot livets höst. Mitt arbetsliv har varit mycket tillfredsställande och intressant med stora utmaningar som jag bara sugit åt mig och bara byggt på upp över molnen det har varit buskul och mycket tillfredsställande. Mina kärleksrelationer gick åt helvete varför vet jag inte jag tyckte jag gjorde mitt bästa. Det blev med utmärkt beröm godkänt men gravt underkänt i kärlekslivet. Dessbättre har jag bättrat mig på det yttersta eller börjat träffa rätt person. Livet är lite besvärligt särskilt den relationsbehövande sötman. Ekonomiskt är det också med utmärkt beröm godkänt det kan inte vara bättre. Det känns så bra att inte kunna klaga på något och känna sig någorlunda beredd på att dö. Jag hoppas av allt jag har att mina barn och barnbarn får en fin tid på jorden. Att klimatet blir stadigt och att inga löjliga krig kommer igång. Jag ogillar religioner och allt trams som dessa håller på med som gudar och stollar som vandrar omkring i deras fantasiskallar. Nu är väl tiden mogen att leva humanistiskt och vetenskapligt det är bara att hoppas att det förnuftet vinner.