Dessa två grundläggande framgångsfaktorer för ett samhälle har politiken tyvärr misslyckats med. Skall vi behålla ett välstånd så måste det till nya tankar för att få dessa framgångsfaktorer att fungera. Exempelvis kommer vi att skapa ett mycket ostabilt samhälle om det strömmar in människor till Sverige som inte har bostad och jobb.  Den balansgången är på väg att passeras och den stabilitet som funnits de första tio åren under 2000 talet kan lätt omvandlas till djup kris.

Framgången ligger i att kunna skapa jobb utanför storstäderna och göra de mindre städerna attraktiva. Fortsätter den ohämmade tillväxten i storstäderna kommer den att självdö eftersom ingen har råd att bo där. Idag är det i huvudsak de rikaste och tiggarna som bor i innerstaden. De rikaste i lägenheter och tiggarna har sitt sovrum och vardagsrum på trottoaren. Prioritera ner storstäderna och minska inflyttningen då faller bostadspriserna till normala förhållanden.

Sverige skall vara en humanistiskt land och hjälpa behövande världen över men vi kan inte vara ensamma om det och tyvärr är det inte de mest behövande som söker sitt skydd inom Sveriges gränser. De flyktingar som har ett helvete de har inte råd att köpa en biljett över Medelhavet för 90 000 kronor, de bor i tält under fruktansvärda förhållanden. Det är med all logik dit våra insatser i första hand bör inriktas. Jag har en känsla av att vi idag har fel fokus. Det är kvotflyktingar och flyktinglägren som ska har vårt fokus.