Snart sextioåtta år med lätt hjärtsvikt så är det bara så att jag orkar knappt en tiondel av det som var en självklarhet vid de femtio. Förr kunde jag bugga en hel kväll nu tar det stopp efter knappt en bugg och då skall damen vara ”lätt på foten”. Många av mina vänner har fått olika hjärt/kärl-, cancersjukdomar och har fått en nedsatt kraft, andra är inte helt klara i tanken.

Visst kan vi jobba på men fysiskt arbete är otänkbart om man inte vill snabba på dödligheten. Det är inte helt enkelt att lösa problematiken med att vi lever längre med hjälp av mediciner och operationer. Vi hittar knappt arbete åt de yngre som är snabba i hjärnan med toppfysik. Visst finns det många äldre som orkar men hur och vem skall sortera, välja och erbjuda passande jobb.

Jag tror att många av oss pensionärer passar i den frivilliga sektorn och borde ta på oss förtroendemannauppdrag i större omfattning. Varför inte stötta föreningar och de som ställer upp. Idag går det massor av kompetenta presumtiva föreningsledare hemma och drönar när frivilligsektorn håller på att gå under i brist på förtroendevalda. De som arbetar har det för tufft att hinna med föreningslivet.

Att bara höja pensionsåldern är ingen bra lösning men koppla den till något poängprogram och belöning så ”drönarna” tar på sig exempelvis förtroendemannauppdrag. Varför inte leda föräldraföreningen på dagis m.m.