Ett helt liv har passerat och jag har inte förstått ett dugg åtminstone inte något att lära ut. Att tillfredsställa en kvinnas mentala liv är fortfarande en helt obegriplig värld för mig. Min världsbild att vara vänlig, omtänksam och ha mat på bordet räcker oftast inte. Det är något fullständigt obegripligt som eftersträvas och jag har hört årsvis med radioprogram om denna svåra livssituation och det finns lika många svar som frågor och min slutsats blir att när endera parten ledsnat då är det lika bra att bryta upp. När det knakar utan bråk så är det bara att säga hej då och glömma den relationen. Allt annat gör bara ont och bäst är att aldrig mer ses.

Ja det är inte lätt att leva och det är bara blod som förenar allt annat blir vatten till slut. Kanske inte de sista ljuva åren då passionen och sexualiteten tonats ner så finns bättre förutsättningar. Det är inte lätt att klara livsvandringen den är fullständigt oförutsägbar och obegriplig för de flesta på vår jord. Så har det varit för mig och helt annorlunda för andra och nu spelar det ingen roll längre.