Ett
helt liv har passerat och jag har inte förstått ett dugg åtminstone
inte något att lära ut. Att tillfredsställa en kvinnas mentala liv
är fortfarande en helt obegriplig värld för mig. Min världsbild
att vara vänlig, omtänksam och ha mat på bordet räcker oftast
inte. Det är något fullständigt obegripligt som eftersträvas och
jag har hört årsvis med radioprogram om denna svåra livssituation
och det finns lika många svar som frågor och min slutsats blir att
när endera parten ledsnat då är det lika bra att bryta upp. När
det knakar utan bråk så är det bara att säga hej då och glömma
den relationen. Allt annat gör bara ont och bäst är att aldrig mer
ses.
Ja
det är inte lätt att leva och det är bara blod som förenar allt
annat blir vatten till slut. Kanske inte de sista ljuva åren då
passionen och sexualiteten tonats ner så finns bättre
förutsättningar. Det är inte lätt att klara livsvandringen den är
fullständigt oförutsägbar och obegriplig för de flesta på vår
jord. Så har det varit för mig och helt annorlunda för andra och
nu spelar det ingen roll längre.