Under
värnplikten och under helgerna gick vi som var underbefäl någon
slags jour för de ordinarie befälen, jag kommer bara ihåg
slanguttrycket för vårt uppdrag ”dagskramla”. Man fick en stor
plåtbricka att hänga runt halsen och bemyndigades föra befälet
över stridsvagnskompaniet över helgen. Blev det larm så var det
bråttom det tog väl 10 minuter att flyga från Baltikum och
landsätta på Gotland. Nu hände inte sådana farliga storheter det
var mest de enskilda soldaterna som kom med sina problem på
lördagsnatten när smuggelspriten hade flödat och en förälskelse
i en vacker gotländska gått överstyr. Men jag minns söndagskvällen
när en stridsvagnssoldat sökte upp mig och med militärisk pondus
högljutt anhöll att få låna skrivmaskinen på
kompaniexpeditionen. Givetvis kom min fråga omedelbart ”vad ska du
skriva på den”. Jag ska skriva en ansökan om anställning i
Tullverket och vårt resonemang utvecklade sig till att han skulle
söka till Tullverkets Kustbevakning på Södermanlandskusten. Jag
luskade lite vidare hur man sökte och han fick fria händer med
skrivmaskinen. Där började min hjärna processa denna intressanta
anställning och några veckor senare i december 1966 satt jag ensam
på expeditionen och formulerade min inträdesansökan till
Tullverket i Stockholm. Den 17 april 1967 klev jag som anställd in
på tullkammaren på Katarinavägen mitt emot OK macken i berget och
en resa i Sveriges största författningssamling och Sveriges
viktigaste myndighet under historien eftersom alla statens och
Kungens inkomster gick genom Tullarnas idoga arbete. Skatteverket var
inte uppfunnet när Tullen var som störst det var därifrån
pengarna kom till alla krig. Svaret på rubrikfrågan är därmed
levererad.