Under värnplikten och under helgerna gick vi som var underbefäl någon slags jour för de ordinarie befälen, jag kommer bara ihåg slanguttrycket för vårt uppdrag ”dagskramla”. Man fick en stor plåtbricka att hänga runt halsen och bemyndigades föra befälet över stridsvagnskompaniet över helgen. Blev det larm så var det bråttom det tog väl 10 minuter att flyga från Baltikum och landsätta på Gotland. Nu hände inte sådana farliga storheter det var mest de enskilda soldaterna som kom med sina problem på lördagsnatten när smuggelspriten hade flödat och en förälskelse i en vacker gotländska gått överstyr. Men jag minns söndagskvällen när en stridsvagnssoldat sökte upp mig och med militärisk pondus högljutt anhöll att få låna skrivmaskinen på kompaniexpeditionen. Givetvis kom min fråga omedelbart ”vad ska du skriva på den”. Jag ska skriva en ansökan om anställning i Tullverket och vårt resonemang utvecklade sig till att han skulle söka till Tullverkets Kustbevakning på Södermanlandskusten. Jag luskade lite vidare hur man sökte och han fick fria händer med skrivmaskinen. Där började min hjärna processa denna intressanta anställning och några veckor senare i december 1966 satt jag ensam på expeditionen och formulerade min inträdesansökan till Tullverket i Stockholm. Den 17 april 1967 klev jag som anställd in på tullkammaren på Katarinavägen mitt emot OK macken i berget och en resa i Sveriges största författningssamling och Sveriges viktigaste myndighet under historien eftersom alla statens och Kungens inkomster gick genom Tullarnas idoga arbete. Skatteverket var inte uppfunnet när Tullen var som störst det var därifrån pengarna kom till alla krig. Svaret på rubrikfrågan är därmed levererad.