Just nu framkommer många berättelser om särskilt kvinnor som utnyttjats av överordnade. Under själva ljuva stunderna har det känts bra men efteråt har eftertänksamhetens kranka blekhet uppenbarat sig. Kanske har den försmådde trott att det här är mitt livs kärlek som förför mig och lockar med fina ord och trevliga möten över en middag. I själva verket har det bara varit ren och skär kåthet från den ena partnern och en kärleksattraktion från den andre. Det hade säkert varit mer långsiktigt att närma sig den lite blyge och kanske inte så bildsköne.

Så här är livet och även vid avslut av ett långt äktenskap kan liknande anklagelser om utnyttjande komma ut från den försmådde. Den här typen av relationer och dess eftermäle är i princip omöjligt för en utomstående att värdera utan det är människan och dess drifter och jag tycker faktiskt inte att den ens är klandervärd. Är man inte i ett förhållande så kan jag inte se något fel i att människor faller i varandras armar. Mänskliga relationer är svåra att värdera för en utomstående men våld och hot om våld ska straffas hårt. Där går en mycket stark gräns.