Den som lever ett liv får ofta stå ut med små och stora helveten. Storleken kan variera och även upplevelsen beroende på hur jävligt det varit. Den som gått i sin lilla familjebubbla kan oftast uppleva ett helvete när bilen stannar den livsutsatte rycker på axlarna för en skilsmässa. Sen kan man gradera upp helveten till det brister även för den starkaste. Jag tror att den livsutsatte är bäst lämpad som ledare och chef ävensom kamrat och vän, den vet vad det handlar om det gör inte den bubblainslutne.

Livserfarenhet är det bästa vi kan få här i livet och visst är det bra med pythagoras sats men utan livserfarenhet är den kunskapen bara hälften värd. Ett gott råd är att söka vända helveten till erfarenheter ända till sista andetaget.