Vart tog alla dessa sommardygn vägen, först går man i fem månader och fryser sen blir det ljust längre och längre på dygnet sen kommer värmen och några dagars hetta och plötsligt är den underbara sommaren förbi. Vi har någon månad kvar att njuta av värmen men snart dalar löven ner på backen. Kort därefter kommer de dörsta snöflingorna från skyn och som äldre njuter man så väldigt av den sköna sommaren men nu känner man att vi går in på finalen. Vi vet att elpriserna skenar så det är inga ljusa tider som väntar oss, vi vet att vi har inte så många somrar kvar att njuta av vi som är placerade i relik-skaran. Jag känner mig som tjuren Ferdinand när jag sitter i mitt burspråk under min säkert nästan trehudraåriga ek. Löven sitter kvar lite skadade av torkan men eken lever sitt eviga liv. Snart ska den fälla hordvis med svåruttnande löv som övervintrar på gräsmattan. Så är livet här på Jorden, ”slutet på något är alltid början på något annat”.