Min erfarenhet av vården är att den är exemplariskt bra. Jag får medicin för mina krämpor och träffar kvalificerade läkare både för hjärtat och reumatismen. Härtill tillkommer att efter 65 årsdagen så kallas jag till undersökning av kroppspulsådern och vart annat år provtagning om det finns tjocktarmscancer. De två senare undersökningarna går ut till alla män i en viss ålder i Stockholms län.

Rasar jag ihop så kommer ambulansen och jag blir undersökt direkt på akuten. Annars ringer jag till närakuten och får en tid på lördagsförmiddagen. Vardagar ringer jag till vårdcentralen och får en tid samma dag. Jag förstår inte vad folk gnäller om. Den hjärtsjukdom jag har slutar med döden och det kan ingen göra något åt och det är ju inte sjukvårdens fel, snarare forskningen.

Det jag inte överblickar och har erfarenhet från är institutionsvården när man blir tillräckligt gaggig eller svag så det inte går att sköta sig själv. Den delen av livet är ett helvete och slutet det kan ingen vård rädda dig ifrån.

Nu är det väl så med vården som med allt annat det finns avarter och knäppgökar även där, bland läkare, sköterskor och annan personal. Det är väl den minoriteten inom sjukvården som skapar alla rubriker.