När man levat i sjuttiofyra har passerat en livslängd och lever lite på övertid. Det är fantastiskt vilken livserfarenhet man fått, uppmärksammat, tvingats till eller bara vant sig vid. Det man mår sämsta av är svekfulla människor som man släppt nära inpå sina ömtåligaste sidor och där fått smällarna. Det är smällar som biter långt in i själen. Nu har man levt så länge och fått sån erfarenhet att dessa ytliga människor låter man bara rinna ner i glömskans brunn. Ett liv omfattar ett antal sådana nollor och idag skulle jag inte låtit dom komma i min närhet. Det som förskräcker mest är de som sviker i lönndom och inte rakt ut vågar tala om sitt svek. Det största skämtet och sveket mot mänskligheten är nog religionen där man tror på sagor och trollgudar och en skojare till präst viger ihop folk till evig trohet. Det som håller är äkta vetenskap det ger både energi och kunskap. Ja äntligen har man lärt sig vad som är fakta och riktiga vänner och då står man på dödens tröskel. Det har varit kul att få utforska den här världen och det man hann med. Men en liten tid på jorden och det tempererade klimatet har varit underbart likaså alla mänskliga kontakter som utvecklat mig enormt och stimulerat till nya kunskaper. Jag älskade att bläddra i lexikon och få kunskap i mogen ålder fick jag datorn som var sju resor bättre det var en riktig kick i jordelivet.