Vårt land utsätts med accelererande styrka för stora påfrestningar både ekonomiskt, kulturellt och socialpolitiskt. Den handfallenhet som våra politiker visar har hållit än så länge, men påfrestningarna börjar bli så stora att det behövs handlingskraft och nya idéer.

Hur ska välfärden kunna upprätthållas, hur ska vi kunna hantera stora flyktingströmmar, hur ska de politiska, kulturella och socialpolitiska motsättningarna i samhället hanteras. Ja detta är bara några av de aktuella frågorna som idag lämnas vind för våg. Den intellektuella eliten driver sitt eget spår och de lågavlönade och fattigpensionärerna ett helt annat. Inget av de etablerade partierna representerar de som är lägst avlönade.

Det behövs exempelvis massor av enkla jobb för nysvenskar som saknar skolutbildning och språkkunskaper. Att då minska RUT avdraget är ju som att skjuta sig själv i foten. Dessa jobb kommer nu att bli ”becksvarta” och vore jag nykommen flykting utan utbildning skulle jag definitivt jobba svart för att kunna försörja mig. Min lojalitet ligger ju i ett sådant läge bara till mig själv och inte det svenska samhället. Så här kan man fortsätta argumentationen.